Sitter och kollar på youtube för inspiration till minisarnas dans och den dans bara vi tränare tänker göra inför juluppvisningen. Jag gråter helt allvarligt för att jag saknar det så mycket. Jag saknar våran grupp, våran gamla tränare, att resa och bo tillsammans och mest av allt tävlingarna. Fyfan! Jag vill tävla så himla mycket och det gör så ont när jag läser andra personers bloggar som oxå är dansare om deras träningar och tävlingar. Ni förstår inte hur bra ni har det. Det går inte att förklara min kärlek till denna sport. Har så många minnen. Nån dag hoppas jag att jag, sandra och elin står där med våra brudar och får se dom köra. 

Älskar btw att jag blundar på denna bild ^